När man själv känner sig som lyckligast kan man inte låta bli att tycka synd om andra. Andra tjejer som befinner sig i situationer där man en gång varit. Dem gråter ut och känner sig allmänt olyckliga och rädda att bli sårade eftersom man redan blivit sårad en gång. Kärlek gör en blind, och många kan inte hantera det.  Men man kan inte gå tillbaka till en kille som bara trycker ner än gång efter gång, man blir inte lycklig. Visst, han kan säkert vara underbar ibland och säge att han tycker om dig, men om han gör och säger grejer du annars inte skulle tillåta har det gått för långt. Han kommer aldrig få dig känna sig speciellare än någon annan. Det är går många brustna hjärtan där ute, brustna hjärtan som desperat vill må bättre men kan inte riktigt släppa taget för den dem tror att dem har någon som egentligen aldrig varit där. Han/hon finns där ute. När det är rätt får man en känsla som aldrig riktigt kommit förut. Man kan vara kär men med den rätta är man verkligen KÄR. jag lovar. Jag är så glad att jag äntligen träffat någon som behandlar mig med respekt. Det får ta den tid det tar, för eller senare dyker det alltid upp någon som kommer behandla dig rätt.

Trackback-URL för detta inlägg: